Fredag
Hade en super trevlig kväll med tjejerna igår. God mat, dricka, lekar och en massa prat & skratt.. :)
Kom hem runt 01 men varken jag eller Andreas kunde somna på flera timmar, vaknade 8.45 och tänkte somna om men var hur pigg som helst så jag gick upp då.
Hamnade i en hemsk svacka idag, var jätte otrevlig mot Andreas och allmänt nere. Vi gick iväg och skulle träna o jag kände mig inte alls bra, helt slut i huvudet.
Gick på ett bodypump-spinning pass, klarade av bodypump utan problem. Var så inne i träningen att jag glömde hur jag kände mig innan jag kom dit, det var skönt. Halvvägs igenom spinningpasset blev jag så less att jag gick därifrån. Inte för att det var tungt fysiskt utan psykiskt på nåt sätt. Kom hem o bara grät o grät o grät, hur mycket som helst. Kunde inte sluta, trodde på fullaste allvar att jag blivit helt knäpp... jag bara grät! Ringde mamma & pappa och de blev riktigt oroliga, det var nog det allra jobbigaste idag, höra hur de blev när jag berättade. En sån hemsk dag det har varit och Andreas var tvungen att vara på skolan, men jag pratade med mamma & pappa hur länge som helst och hur många gånger som helst.
Känner mig bara så rädd för att inte klara av skolan, är så rädd för att inte klara av allt första gången och sen släpa med mig uppgifter hela tiden. Hittills har det gått bra, har klarat av allt på första gången, men nån dag kommer det kanske nåt som gör att jag inte klarar det på första försöket...och det ÄR inte hela världen egentligen... men jag vill göra det! Jag har ingen lust att släpa med mig gamla uppgifter till något nytt moment och sen riskera att inte klara av det.
Det är helt enkelt JÄVLIGT svårt att slappna av och koppla bort skolan HELT. Så fort jag inte pluggar har jag dåligt samvete, VARJE GÅNG, oavsett vad jag gör finns det alltid där i bakhuvudet.
Känns iallafall bättre nu efter att ha pratat en massa med mina föräldrar, tungt att jag inte kunde vara hemma o få en kram av de men sånt är livet. Pappa i princip "tvingade" mig att gå ut och äta med Andreas ikväll, att vi skulle unna oss nåt och försöka koppla bort allt helt och hållet. Så ikväll ska vi ut på restaurang och äta nåt gott... med gott samvete...och INTE ha skolan som spökar i bakhuvudet. Det tar jag imorrn.
Kom hem runt 01 men varken jag eller Andreas kunde somna på flera timmar, vaknade 8.45 och tänkte somna om men var hur pigg som helst så jag gick upp då.
Hamnade i en hemsk svacka idag, var jätte otrevlig mot Andreas och allmänt nere. Vi gick iväg och skulle träna o jag kände mig inte alls bra, helt slut i huvudet.
Gick på ett bodypump-spinning pass, klarade av bodypump utan problem. Var så inne i träningen att jag glömde hur jag kände mig innan jag kom dit, det var skönt. Halvvägs igenom spinningpasset blev jag så less att jag gick därifrån. Inte för att det var tungt fysiskt utan psykiskt på nåt sätt. Kom hem o bara grät o grät o grät, hur mycket som helst. Kunde inte sluta, trodde på fullaste allvar att jag blivit helt knäpp... jag bara grät! Ringde mamma & pappa och de blev riktigt oroliga, det var nog det allra jobbigaste idag, höra hur de blev när jag berättade. En sån hemsk dag det har varit och Andreas var tvungen att vara på skolan, men jag pratade med mamma & pappa hur länge som helst och hur många gånger som helst.
Känner mig bara så rädd för att inte klara av skolan, är så rädd för att inte klara av allt första gången och sen släpa med mig uppgifter hela tiden. Hittills har det gått bra, har klarat av allt på första gången, men nån dag kommer det kanske nåt som gör att jag inte klarar det på första försöket...och det ÄR inte hela världen egentligen... men jag vill göra det! Jag har ingen lust att släpa med mig gamla uppgifter till något nytt moment och sen riskera att inte klara av det.
Det är helt enkelt JÄVLIGT svårt att slappna av och koppla bort skolan HELT. Så fort jag inte pluggar har jag dåligt samvete, VARJE GÅNG, oavsett vad jag gör finns det alltid där i bakhuvudet.
Känns iallafall bättre nu efter att ha pratat en massa med mina föräldrar, tungt att jag inte kunde vara hemma o få en kram av de men sånt är livet. Pappa i princip "tvingade" mig att gå ut och äta med Andreas ikväll, att vi skulle unna oss nåt och försöka koppla bort allt helt och hållet. Så ikväll ska vi ut på restaurang och äta nåt gott... med gott samvete...och INTE ha skolan som spökar i bakhuvudet. Det tar jag imorrn.
Kommentarer
Trackback
