Kan ju bara bli bättre nu
Dagen började med att jag läste en massa sidor i boken, Culture and everyday life, intressant! Promenerade till skolan för föreläsning, gick undan och så var det dags att gå iväg å träna. Känns lite onödigt att betala för träning här då jag kommer vara hemma i Östersund över jullovet så Andreas ringde å frågade och då berättade de om travelpass grejen. Hur bra som helst tänkte jag och gick in för att fixa det. Lätt som en plätt, hon tog fram, fyllde i alla uppgifter och jag fick passet , lättare än jag hade vågat hoppas på :)
MEN, såklart finns det ett jävla MEN nu, så öppnade apan bredvid henne munnen och frågade vad jag har för kort, om det är ett silverkort(?) Ja, jag har silverkort svarade jag (kunde tyvärr inte ljuga) Nä, så gäller inte travelpass. PRECIS i samma sekund som han sa de orden drog den andra apan som hade gett mig kortet till sig det och kastade utan att säga ett ord till mig. OK jag visste varför jag inte fick det men ÄNDÅ. Det kunde ju ha varit en person som inte fattade, så en FÖRKLARING tack? En ursäkt för att hon gjort fel? NEJ ingenting, surapa.
I vilket fall berättade han i kassan bredvid, även fast jag visste det, att man måste ha guldkort för att få tillgång till det där passet, men eftersom jag inte har mer nytta av en sånt kort än mitt silver då jag knappt går på nåt pass, så är det helt onödigt att uppgradera mitt kort, så nej tack! Då får det vara.
Varför jag frågade även fast jag visste att man var tvungen att ha guldkort? Jo för att det kunde ju ha gått och det gjorde det ju... tills han bredvid började prata.
Som om inte det vore nog så hade jag glömt vattenflaskan, hade på mig en tröja som kändes obekväm att träna i och ingen ipod - musik & igår tappade jag en kniv på en av våra TVÅ svarta, fyrkantiga tallrikar, så nu har vi bara en och vi har köpt 3kg clementiner på två dagar & jag är så full i magen av de att jag kommer vara alldeles orange, som Andreas sa.
En rolig sak är iallafall det här:
http://www.aftonbladet.se/umea/article1475877.ab
Avslutar dagen på samma sätt som jag började, med Culture and everyday life boken.
MEN, såklart finns det ett jävla MEN nu, så öppnade apan bredvid henne munnen och frågade vad jag har för kort, om det är ett silverkort(?) Ja, jag har silverkort svarade jag (kunde tyvärr inte ljuga) Nä, så gäller inte travelpass. PRECIS i samma sekund som han sa de orden drog den andra apan som hade gett mig kortet till sig det och kastade utan att säga ett ord till mig. OK jag visste varför jag inte fick det men ÄNDÅ. Det kunde ju ha varit en person som inte fattade, så en FÖRKLARING tack? En ursäkt för att hon gjort fel? NEJ ingenting, surapa.
I vilket fall berättade han i kassan bredvid, även fast jag visste det, att man måste ha guldkort för att få tillgång till det där passet, men eftersom jag inte har mer nytta av en sånt kort än mitt silver då jag knappt går på nåt pass, så är det helt onödigt att uppgradera mitt kort, så nej tack! Då får det vara.
Varför jag frågade även fast jag visste att man var tvungen att ha guldkort? Jo för att det kunde ju ha gått och det gjorde det ju... tills han bredvid började prata.
Som om inte det vore nog så hade jag glömt vattenflaskan, hade på mig en tröja som kändes obekväm att träna i och ingen ipod - musik & igår tappade jag en kniv på en av våra TVÅ svarta, fyrkantiga tallrikar, så nu har vi bara en och vi har köpt 3kg clementiner på två dagar & jag är så full i magen av de att jag kommer vara alldeles orange, som Andreas sa.
En rolig sak är iallafall det här:
http://www.aftonbladet.se/umea/article1475877.ab
Avslutar dagen på samma sätt som jag började, med Culture and everyday life boken.
Kommentarer
Trackback
